Jag har stämt träff med Jan Linette, 41. För oss seglare är Jan kanske mest känd för sin insats som skipper på Nicorette under nittiotalet. Jan är väl den vid sidan av Roger Nilsson som varit mest framgångsrik i Maxiklassen inom Sveriges gränser. Han har dessutom varit vägledande med sin humana ledarstil under åren på KSSS. Kort sagt en legend inom seglingssporten.

Idag ska jag träffa Jan Linette på restaurang Tures i Stockholm. Jan har lovat mig ett möte där vi ska språka öppenhjärtligt om vår favoritsysselsättning, segling. Vid tolvsnåret ser jag en man med rock kryssa fram bland Sturegallerians lunchflanörer. Med mobilen i örat och sin smala skinnväska ter han sig helt vanlig. En man ur mängden? Skenet bedrar. Det är en hängiven seglare som kryssar fram till mitt bord. Hans handslag är fast. Blicken mjuk. Han är välrakad och luktar Davidoff. Han är en man på toppen av sin karriär. En man i sina bästa år. En världsmedborgare som vet hur man kvalitativt använder sin "fritid".

Vi talar inledningsvis om vintern och hur vi seglare på vintern tänker och planerar sommarens eskapader. Jag berättar att jag själv har en Vega från 1974. Jan får något lystet i blicken och svarar.


- Det är antagligen Sveriges bästa båt. Den är folkhemmet personifierat i positiv bemärkelse. Jag har haft två Vegor. Ingen av dem har någonsin svikit mig på sjön. Det är en förbannat bra båt. Det borde vara lag på att alla Vegor som fortfarande är i bruk skall bevaras… i mint condition.

Vad seglar du själv nu?

- Swan. Jag och Maggan (Margaretha Linette, reds anm) har en 42-fotare tillsammans med en kollega på jobbet, Jeff Karling, och hans fru. Samägande är ett vettigt alternativ. Att äga båt innebär en uppoffring. Båtar behöver omvårdnad och det finns både tid och plats för fler besättningar än den egna familjen på en båt. Dessutom blir både vårrustningen och vinterinpackningen en trevlig syssla om man är fler. Sen är det ju härligt att kappsegla tillsammans på den samägda skönheten.

Några inplanerade långseglingar?

- Det är klart att man alltid funderar på hur man kan förkovra sig och gå vidare med sin segling. Jag vill ju gärna segla jorden runt någon gång. Det är helt klart en dröm som jag bär. Jag har ju talat om detta på KSSS-seminariet upprepade gånger. Visst vore det maffigt med en svensk jorden-runt-eskader. Vilken grej. Jag har svårt att förstå att den idén inte slagit rot. Tänk vilken upplevelse. Tio, femton svenska båtar, tillsammans jorden runt. Vilket budskap till andra seglarnationer.




Du menar att du inte redan seglat på jordens alla hav?

- Jo det har jag ju, men aldrig non stop så att säga. En och samma resa. Och aldrig tillsammans med andra båtar. Visst är det maffigt att segla maxirater i Whitbread, men det är samtidigt något annat. Då är det ett allvar som präglar hela seglatsen. Det är en utmaning, men samtidigt ganska stressande och det är ju knappast en kompissegling (skrattar). Jag vill segla jorden runt utan stress. Bli ett med havet och naturen. Låta kroppen gå ner på halvfart och bara flyta med… jag vet inte om du förstår.

Jo jag förstår. Det du pratar om är ju den perfekta seglingen.

- Ja, och om du hade frågat mig för tio år sedan vad min dröm var då, så hade jag svarat kappsegling jorden runt. Men det intresserar mig inte lika mycket längre. Jag har ju läst en del om buddismen…

Intressant.

- Jag menar att segling är den perfekta buddistiska fritids-sysselsättningen. Du blir ett med naturen. Hela seglatsen är ju en form av meditation. Yin och yang. Ja, det där är spännande. Jag ryser nu.

Wow. Jag blir alldeles sprallig här för det är precis de här tankarna som jag själv bär på. Att segling faktiskt egentligen inte är en snobbsport utan en yttring för ett humanistiskt behov. En humanistisk och naturalistisk önskan att jämka sig med naturen.

- Ja, nu blir det här samtalet spännande. Jag tror verkligen på detta.

Det är du som sagt det. Jag citerar en intervju med dig ur magasinet Plaza Man och jag håller med dig om detta till hundra procent.

- Jag tror att sporten behöver en ny inriktning. På sjuttio- och åttiotalen blev seglingen mer individualistisk. Segling blev kamp. Kamp och prestige. Segling blev Sandhamn. Märkeskläder och vitt vin på seglarbaren. Jag tar avstånd från allt sånt. Segling är mer filosofiskt än så. Jag menar, står du vid rodret under några veckor, ja då hinner du tänka över ett och annat.




Sant. Spännande. Vi byter ämne. Vad gör du när du inte seglar?

- Tänker på segling (skrattar). Nej, skämt åsido. Jag har ett mycket fint förhållande till min fru. Hon tar en stor del av min tid i anspråk. Trädgården. Blomsterdekorationerna. Mina vänner tar mycket tid också. Jag anser att det är viktigt att spendera tid med sina vänner och lyssna på vad dom har att säga. Vi människor behöver ju varandra. Vi måste lyssna på varandra och hjälpa varandra att lösa vardagens små klurigheter och problem.
- Sen reser vi mycket, Maggan och jag. Turkiet. Mellanöstern. Indien. Ja, och så tar ju firman (Ihre, Karling, Linette & Co, eventmarketing, reds anm) mycket tid. Jag har ju ett ansvar där också som inte får försummas. Jag gillar vin och champagne. Jag brukar delta på Richard Juhlins champagneresor. Det är ett spännande alternativ till en enkel och banal Frankrikeresa. Det gäller att fylla tiden med upplevelser. Det är viktigt.

Bästa seglatsen?

- Stockholm-Tallin 1984 med en nyrenoverad skärgårdskryssare. Det var en maffig segling. En stor rackare; 58 fot. Tio killar. Vi pressade henne så hårt och fick en sån fart att det blev en upplevelse som jag aldrig glömmer. Det är helt klart en speciell känsla när tio man för en båt tillsammans. En gemensam ansträngning som slutar i… (skrattar) Nirvana… (skrattar).

Där slutar mitt möte med Jan. Det har gått en timme och nu väntar nya uppgifter för Jan. För mig återstår att sammanföra mina anteckningar till en artikel. Jag ska vara ärlig. Mötet med Jan känns inte som en vanlig intervju. Det känns nästan som en frälsning. En bekräftelse på att mina egna seglingsambitioner står i paritet med Jans uppfattning om vad segling ska vara. Det gör dom och vetskapen om detta gör att mitt inre fylls av välmående. Jag avgudar Jan.

Nu återstår bara vårrustningen.

Vi syns i sommar!

Kjell Levren
Seglare.