Tävla med Billinge!
 Vinn en skön fest
 Hitta din drömsemester




Klicka på mig.
MÅNDAG DEC 31 Dagens namn är Sylvester, ett löjeväckande irländskt namn som betyder ungefär vad det låter som. Önska               

- HEM
- NYHETER
- REKLAM
- SPEL
- TESTER
- LADDA NER
- INSÄNDARE
- OM SPERMAHAREN

- AJ AJ-MANNEN
- BENGT GRANLUND
- BON APETIT
- DR HANKE
- ENSAMSEGLAREN
- KULT KORNER
- LARS BRUNDIN
- LINDGRENS
- NILEIT
- OPTIKER BERGLUND
- VI 3

Spermaharen släcker ner..








Kocklandslagets
Självmordssekt


Spermaharens
seismograf


Flacos muckardagbok.


Saker till din dator.


Kolla in våra spel.


Optik på nätet!


Ögongymnastik.




Gör The Beatles till en liten påse som du bär på din mage:


Några enkla steg:

Köp en liten påse.

Bind fast påsen på magen.

Kalla den påsen för The Beatles.

Du har nu en liten påse på magen som du kallar för The Beatles.

Det är inte normalt.

Dina vänner påtalar för dig att det inte är normalt.

De kräver att du ska sluta ha en påse på magen.

De kräver även att du slutar kalla din påse för The Beatles.

För att inte mista dina vänner gör du som de säger.

Du upprepar steg ett till tre fast baklänges.

The Beatles är inte längre en liten påse som du bär på magen.

Spermaharen ursäktar för att du har slösat din tid på detta.

Ursäkta säger Spermaharen.

Du accepterar ursäkten.

Du lämnar sidan nu (för att inte slösa mer tid på detta, som du redan vet är slöseri med tid)

Du lämnar sidan NU, sa jag.

Du har inte lämnat sidan. Du har oerhörda mängder tid och läser allt som sätts framför dina ögon.

Du läser alltså även detta.

Och detta.

Nu nånstans börjar även du, som alltså i normala fall läser allt som sätts framför dina ögon, att tröttna.

Jag testar ditt tålamod.

Du låter ditt tålamod testas.

Jag får betalt för att skriva det här.

Du kostar samhället pengar.

Du är en börda.

Jag börjar irritera mig på dig.

Jag funderar på om det är värt det. Att skriva grejer som bara läses av dig.

Jag skäms för mitt jobb.

Mina föräldrar hade större planer för mig.

De ville att jag skulle bli nåt.

Nu skriver jag en massa trams för folk som du.

När jag var tonåring hade jag så höga ideal.

Jag skulle förändra nåt.

Jag skulle bli oersättlig.

Jag hatar mig själv.

Jag önskar jag var död.

Jag kan inte dö nu.

Då blir mitt misslyckande ännu större.

Jag ska göra nåt vettigt nu.

Sen kan jag dö.

Är du kvar?

Jag ska göra nåt vettigt nu.

Sen ska jag dö.

Vad skönt det ska bli.

Att bli av med den här plågan.

Och skammen.

Jag välkomnar den dagen.

Men först måste jag göra nåt vettigt.

Har jag det i mig fortfarande?

Är du kvar?

Hjälp mig!

Jag är desperat.

Jag hatar mig själv.

Jag bedövar mig själv med tabletter.

Och alkohol.

Den kombinationen tär extra mycket på levern.

Och njurarna.

Jag kanske dör en naturlig död.

Innan jag hunnit göra nåt vettigt.

Jag vet inte om jag har det i mig längre.

Jag ska sluta nu.

Och göra nåt annat.

Jag hoppas att det går över.

Tittar du till mig imorgon?

Samma tid, samma plats.

Jag är så ensam. Det är bara du och jag här.

Jag är lite kåt.

Jag träffar inte så mycket folk.

Jag tror att jag vill ha dig.

Det är ingen som ser oss.

Kom.

Ta på mig.

Lite längre ner.

Ännu längre ner.

Ja. Just där.

Gud, vad skönt.

Gud, vad skönt.

Fortsätt.

Mera.

Igen.

Igen.

Ja.

Ja.

Mankell.

Mankell.

Man-kell.

Man-kell.

Vad håller du på med?

Varför är du kvar här?

Vad tror du egentligen att vi gör?

Vad har du för sjuk fantasi egentligen?

Det står en massa ord på din skärm. Du måste läsa dem.

Du kan inte säga nej.

Du vet inte när det är dags att dra sig ur.

Du vet inte var gränsen går.

Du saknar social färdighet.

Du saknar nog det mesta.

Men det var rart att du läste vidare för att du tyckte synd om mig.

Det var inte synd om mig.

Jag skämtade bara.

Var det inte kul?

Körigt. Det handlar inte om humor längre. Det handlar om utmattning.

Vissa tror att humor bara handlar om att få folk att skratta.

Det är inte sant.

Humor handlar lika mycket om att irritera folk.

Att exkludera folk.

Att trötta ut dem.

Humor är identitetsskapande.

Man vill inte skratta åt sånt som ens pappor skrattade åt.

Det är töntigt.

Eller sånt som de töntiga människorna skrattar åt.

Det är också töntigt.

Man väljer vad man skrattar åt.

Och då väljer man det som passar ens identitet.

När man kommer upp i åldern, så börjar man strunta i identiteten.

Andra grejer blir viktigare.

Man skrattar åt snubbelhumor.

Det är den rena humorn.

Och den är verkligen jätterolig.

Den saknar attityd.

Det är okej.

Men i en värld av attityd så ligger det en viss attityd i att gilla den rena humorn.

Snubbelhumorn.

Oj, nu blev det krångligt.

Sen så inser man att snubbelhumor, det var ju det som ens pappa skrattade åt.

Då blir det ännu mer krångligt.

Man slutar gilla snubbelhumor.

Och går in för rena personangrepp.

Man går in för hat.

Det är roligt.

Ju renare hatet desto roligare.

Man känner att man borde spränga nåt i luften.

Det är ens plikt.

Man slutar med humor.

Och spränger nåt i luften.

Det är det häftigaste som man nånsin gjort i hela sitt liv.

Man vill göra det igen.

Och igen.

Nu finns det ingen återvändo.

Har man nånsin sett de storartade explosionerna och hört det bullrande dånet av byggnader som kollapsar, så vill man inte/kan man inte återvända till ett ordinärt liv.

Nu spränger man grejer varje dag.

I början är man försiktig.

Man ser till att inte åka dit.

Efter ett tag tänker man inte klart.

Man vill bara spränga grejer i bitar så fort som möjligt.

Man är oförsiktig.

Man åker dit.

Man utsätts för rättspsykiatriska undersökningar.

Man utvärderas som "en fara för en själv och för andra".

Man tas om hand av män i vita rockar.

Fast de är inte vita längre.

De är gröna.

Ingen vet varför.

Man får en egen cell.

Den är vadderad.

Det är skönt att leva där.

Man blir omhändertagen.

Man behöver inte fatta såna jobbiga beslut längre.

Man slipper ansvar.

Man vaknar upp, äter, har lite slöjd, äter, sover. Och så vidare.

Livet är skönt.

Man har gjort något stort.

Och nu får man vila.

Man tänker på vilka saker man än vill.

Det är bara normalt. Eftersom man är klassad som konstig.

Man tänker på goda saker.

Pannkakor.

Marshmallows.

Man tänker på stora saker.

Elefanter.

Giraffer.

Man springer på savannen. Med elefanterna.

Och girafferna.

Det är skönt.

Det här är livet.

En dag på slöjden gör man en påse.

Man fäster den vid sin mage.

Man kallar påsen för The Beatles.

Man är klar.

© Spermaharen AB 2001. I samarbete med Jarowskij Media.Ansvarig utgivare & redaktion