MENY:

Berglunds
glasögontips


Kontaktlinser

Glasögon
som mode


Optik är kul...
men inte allt!


Penis eller
Pupill?


Trampet av
små fötter


Berglunds spaningar

Berglund
på minuten


Min skiva

Öppet brev
till alla killar
och tjejer


Berglund om
attackerna mot USA


Kvinnliga
serietecknare


Eargasm

Min orgasmskola


Förstasidan


Optiker Berglund skriver öppet brev till alla killar och tjejer

Öppet brev till alla killar och tjejer

Hej, alla killar och tjejer. Mitt namn är Optiker Berglund och jag är optiker. Låt mig berätta lite om min verksamhet. Jag öppnar upp min butik klockan tio, men är oftast redan där vid halv tio och sätter på kaffet och ställer i ordning. Sen hjälper jag mina kunder/patienter med att hitta rätt glasögon eller linser utifrån deras egna speciella synfel samt deras estetiska preferenser. Jag skriver patienter, för många upplever mig som en slags läkarfigur eftersom jag hjälper dem komma till rätta med sina synfel och för att jag ibland bär en vit rock. Men jag är ingen läkare - jag är optiker och det är fint nog för mig.

Klockan halv ett sätter jag upp en skylt på dörren: "Strax tillbaka!". Sen kilar jag ut och köper en macka eller ibland har jag med en matlåda som jag värmer i mikron. Hur som helst så har jag aldrig lunch längre än en halvtimme - sen är jag igång igen och hjälper folk att hitta rätt i virrvarret av linser och bågar.

Klockan sex stänger jag och oftast är jag ute ur butiken fem, tio över. Sen sätter jag mig på bussen och åker hem. Hemma tittar jag på tv, äter och pysslar om min fru. Sen går jag och lägger mig och på morgonen upprepar jag samma mönster igen. Folk undrar om det inte är ett enahanda liv och det medger jag att det är, men det är det enda liv jag har så jag klagar inte. Men ibland drabbas jag av svarta mörka tankar som liksom tar över huvudet och vägrar släppa taget. Jag kan tänka att jag ska ta livet av mig, kanske genom att hänga mig själv. Inte så mycket för att jag vill dö, utan för att jag vill visa de jävlarna som inte ville vara min kompis. Jag ska få dem att känna samvetskval och saknad. "Vad säger ni nu då! Det här trodde ni aldrig att jag skulle göra, va? Nu fick ni er allt en tankeställare!" Eller så tänker jag att jag ska gå ner till min ICA-handlare och ha ihjäl hela personalen och skrika till gubben vid ostdisken: "Här har du gubbe för att du flinar åt mig när jag köper min milda prästost. Tror du inte jag märker gliringarna och skrattet bakom ryggen? Hur tror du att det känns?". Sen skulle jag meja ner honom med så många kulor att inte ens hans egen mamma skulle känna igen honom. Eller så tänker jag att jag ska ta en yxa och åka iväg till en skola och bara hugga ner skolbarn på måfå. "Här har ni era dryga viktiga föräldrar. Se vad jag gör med era barn!" Sen skulle jag avsluta med att skjuta mig själv i munnen. Eller så tänker jag att jag ska ringa på hos grannfrun och fråga om jag får låna farinsocker och sen när hon öppnar ska jag smita in och slå henne med ett trubbigt föremål på huvudet. Och sen sparka och sparka henne i huvet tills hon blir alldeles blodig. Sen ska jag gå in till mig igen utan att lämna några spår efter mig. Eller så tänker jag att jag ska gå in på Posten och bara hugga ner folk eller att jag ska gå in på SE Banken och ta fram geväret och bara skjuta iväg eller att jag ska åka till Arlanda med en bomb i resväskan och bara spränga hela jävla flygplatsen i bitar. Eller så tänker jag nåt annat lika mörkt som jag inte kommer på just nu.

Men sen när jag tänkt de där mörka trista tankarna, så kommer det alltid nån slags ljusglimt i huvudet. En ljusglimt som gör att jag slår ifrån mig tankarna och gläds åt det lilla jag har och sen kanske jag tänker på nåt kul som hände på jobbet eller nån rolig gubbe jag såg på bussen och så börjar jag le och det är de stunderna som gör mitt liv värt att leva och då kommer jag fram till att jag inte alls vill döda människor utan att det jag vill göra är att ägna mig åt det som jag kan bäst och det som är mitt jobb, nämligen att pyssla med optik.

Er vän,

Optiker Berglund